Tjällossningen

Nu i helgen var det studentfest.. igen :). Det är så underbart med studentfester. Man kan vara vilken person som helt och man blir accepterad in i gänget. Nu i helgen så var det örebro som fest resandet gick till. På universitets campuset där var det festligheter så att det stod härliga till. Kom dit redan i torsdag men inga förväntningar om något. Träffade några som man har träffat på tidigare fester och vips så var man med i gänget och festar och har riktigt kul.
Träffade en fantastisk söt tjej, vi har haft kontakt via msn ett längre tag. Träffade henne på EWG, och i torsdag så hamnade vi hånglandes i ett tält?! inne hos den personen jag skulle övernatta hos. Helt fantastisk upplevelse. Jag kände mig svävandets på moln hela kvällen och natten (Kunde inte sova ordentligt blev liggandes brevid henne hela natten) Denna fantastiska händelse levde kvar i minnet resten av fredagen, blev lite hångel under festen. Tillslut så ville hon att vi skulle gå och kela lite.. Jag såg stjärnor framför ögonen. Vi tog oss in i sovlokalen. Blev väldigt intensivt hångel på någons madrass ända tills vi blev ut körda därifrån pga att vi inte hade samma sovsal.. Dumma vakter... Så vi gick vidare in på skolan.. hittade en lektionssal istället. Där blev det ännumera intensivt hångel. efter det är bara något jag och tjejen som vet vad som hände. Men att jag kan säga att så nära att bli av med oskulden har jag inte varit tidigare. Vi hade pratat om det via msn att jag var oskuld så vi bestämde oss för att inte köra hela vägen. Även om hon hatade mig för att jag var oskuld :)
Sen dagen efter så var det student lekar. Jag blev riktigt packad.. många minnesluckor har jag med.. illa.. Träffade tjejen på kvällen igen. snackade en del. kramades lite. gick vidare till ett annat festställe. Där kom vi från varandra ett tag. när jag hittade henne igen så hånglade hon med en annan kille.. Jag blev helt tom i kroppen då. Vilket jag inte är särkilt stolt över. Det är ju upp till henne att göra vad hon vill Vi är ju inte ihop på något sätt.. Men ändå blev jag riktigt ledsen. Hade faktiskt hoppas på att hon och jag skulle kunna bli ett par. Är väl inte försent ännu.. men vem vill vara ihop med en supersvartsjuk pojkvän..
Dagen efter kände jag sådan ångest över att jag reagerade på detta sättet. ville så gärna prata om det. men den andra pojken satt och täckte upp alla möjligheter till samtal.

Jag förstår inte varför jag reagerar på detta sättet. Det är väl som vanligt.. man hoppas på för mycket. Jag börjar förstå vad många tjejer pratar om att om man visar intresse för en kille att kille blir som ett plåster resten av kvällen. jag vill inte vara sådan men jag är uppenbarligen det...