Nu om dagarna så har jag haft en känsla i kroppen som inte borde vara där.. den kan beskrivas med en färg ... en väldigt mörk sådan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Men varför ska man bry sig så mycket egentligen Det finns alltid någon annan som har det värre än en själv så man kan lika gärna lägga ner klagandet.. även om det kan vara skönt att göra det emellanåt.
Livet är som ett stup.. Plötsligt tar det slut
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hm, livet är som ett stup, kanske... men att liknelsen skull stå i det faktum att det tar slut allena så tror jag du ska fundera om. Jag sitter o funderar kring det där nu, om att det ska va som ett stup...och att man inte skulle klaga, för nån har det sämre...
Kommer fram till:
Att alla får klaga när dom mår dåligt, det är lite om man lärde sig när man vara liten bara för att nån annan gör betyder inte det att du får göra det...men samtidigt att någon annans görande inte utesluter ditt... Att alla inte kan må grymt jämt och att ibland så ser man allt i svart. Där har jag en liten påminnelse till dig Rickard, det finns andra ljusa färger än rött, den kan du fundera över.
Vad gäller stupet, så tror jag inte riktigt att det stämmer för ett stup där finns inget tandem hopp som slutar olika. Alltså ett stup menar ju enligt fysikens lagar att alla du träffar och pratar med på vägen ner slår i marken samtidigt. och det stämmer ju inte riktigt. Jag skulle vilja säga att världen är som ett stort fällt fyllt med gropar och vi är varelser som vandrar runt där med skygg lappar, vi kan se människorna omkring oss och leva med dom vi har nära oss...Vissa springer runt på fältet and kryper runt, vissa träffar många andra träffar nån enstaka men förr eller senare går alla i en grop, i bland en grop som betyder slutet ibland en dal vi hittar upp ur...
I den analogin finns det plats för saker som inte finns i stupet nämligen kontakt mellan människor, Frihet att välja sina egna vägar, individualism men också en omtanke för människorna kring oss, som ropar oss ur dalar, vandrar med oss och inte faller när vi faller utan tar en annan grop en annan dag....
Djupt idag, men jag har läst din blogg nu dom senaste dagarna och känt mig orolig för dig, vet inte om jag hjälper dig alls...Men jag skriver från hjärtat...ryck upp dig Rickard, och lev ditt liv som du vill och fokusera på det...
allt för mig, Linus/Tuss
Skicka en kommentar