Killar?

"Allt som skriv i detta inlägg kommer att vara motsägelsefullt"

Jag kille... 28år snart. Har kommit underfund med att det finns två typer av killar.. Den ena som är ett svin som så snart det finns tjejer ska försöka få dem i säng. Den andra som är snäll trevlig och när en tjej vill vara kompis med honom förälskar sig direkt i henne utan någon egentlig anledning. Iofs det finns en gråzon emellan där oxå men den är väldigt liten. Jag skulle säga att jag har varit i den andra typen av killar i många år.. Jag har haft det väldigt lätt att bli förälskad i den tjej som visat sig lite intresserad av att bli kompis med mig. Ett stort problem eftersom det har oftast slutat i ett totalt nergånget psyke. Har haft ett par sådana perioder förra året. Den första varade nästan en halvår. Var mycket nära att mitt liv avslutades då. Men jag reste mig igen och lagom till att jag var tillbaka där jag borde vara så stötte jag på nästa motgång, dalade djupt igen. Det var då en killkompis som kommer från den andra sidan tog hand om mig och började lära mig en del saker som jag aldrig hade tänkt på. Så den dalen blev aldrig så djup som den första. Vist jag mådde riktigt dåligt över att det blev som det blev. Men inte alls lika illa. Ett par månader senare hamnade jag i samma säng som en tjej på en båtresa jag åkte på. Fantastiskt mysigt var det. En av de bästa jag har hånglat med. Efter det så kände jag en viss dragning till henne, men insåg ganska så snart att det inte skulle kunna bli något mellan oss.

*Pust* Intermezzo

Dagen har varit riktigt bra. Han med allt det jag hade planerat så jag känner mig väldigt nöjd.. plus det att jag har 16 timmar debiterbar dit idag.. helt enormt :D

Akt2
Det dröjde bara ett par dagar innan nästa tjej. Träffade henne på en fet och tänkte inte mycket mer på det. Dagen efter så fick jag ett medelande via facebook att hon var nyfiken på mig.. Direkt började min hjärna spinna vidare.. och hela tiden tänkande tillbaka till vad min kompis lärt mig.. Absolut inte falla för henne på en gång. Jag tyckte det gick bra. Vi träffades ett par gånger. Hade jätteroligt tillsammans. Sen övernattade jag hos henne. Det ände inget men dagen efter så förklarade hon att hon hade blivit upphetsad. Det slog sönder min mentala mur jag byggt upp. Då började jag fatta tycke för henne. andra gången ja sov över hos henne ett par veckor senare så försökte jag göra en stöt på henne. Men blev bort knuffad och fick förklaringen att jag bara vill vara vän. Mitt psyke dök rejält När vi hade det viktiga samtalet om att hur vi skulle göra det. Så öppnade jag mig för henne och berättade hur jag kände. Hon sa bara att "vi väntar och ser för att se om det blir något. Jag är inte riktigt mogen ännu." I mina öron så fanns det fortfarande en chans att det faktiskt skulle kunna bli något, men att hon inte ville det just nu. Samma vecka som hon sagt det så var hon med en annan. Det sög all min livskraft från mig. Jag villa bara försvinna.
Jag måste verkligen lägga in ett stort tack till de vänner som hjälpte mig så otroligt mycket för att komma tillbaka. Jag hoppas ni vet vilka ni är.. annars så kan ni fråga om ni är osäkra.
jag gömde mig från henne. Svarade inte på några SMS och inte heller på MSN när det kom medelande därifrån. Jag kände mig riktigt bränd.
Tack vara mina kompisar så började jag sakta komma tillbaka från det. Träffade lite tjejer på olika fester men kände väldigt snart att de inte var intresserade av mig. Har förklarat att jag varit intresserad av visa och de blev rädda och försvann. Verkar som en av dem börjar långsamt komma tillbaka.. får se var det hamnar.
Detta var det som hände förra året. Det var ett väldigt jobbigt år och jag ska bara ta lärdom av det.
I år har jag haft den inställningen ett hångel betyder inget. Att sova över hos någon betyder inget. Att vilja ha sex betyder inget. Det som faktiskt betyder något är att ha vänner. Jag vet med all säkerhet att jag kommer att hamna i samma misstag igen. Men jag hoppas jag har erfarenheten nu att kunna ta mig ur den. Jag känner även att om någon skulle fråga mig utifall jag vill hångla eller ha sex skulle jag inte säga nej. Men jag kommer förmodligen inte ställa den frågan. Feghet eller rädslan för att ha känslor är väll den största bidragande orsaken.

Mycket läsande. Kände att jag behövde få ut allt detta. Hade ett samtal med en av mina tjejkompisar igår. Hoppas detta kan hjälpa henne lite att förstå hur killen tänker.